Allt för jobbet

Även i år har det ju varit ett rackarns otyg med asiater som lurats hit i tron att de ska bli rika på att plocka bär. Fattigare än någonsin har de fått be om hjälp för att ta sig hem.

Nästa problem är bankcheferna på HQ Bank där många riskerar att bli av med sina besparingar och investeringar och kanske är det redan ett faktum.

Hur döljer jag min kompetens i mitt CV?

Frågan är mycket vanlig, faktiskt en av de vanligaste till många jobbcoacher och andra rådgivare i ämnet. Särskilt kvinnor ställer frågan och andra kvinnor ger dem goda råd om hur de ska göra sitt bästa för att göra kompetensen så osynlig som möjligt i ansökningshandlingarna och parera frågorna om den på en intervju. Låter det märkligt? Det är det också. Kan det vara sant? Märkligt nog, ja.

En del av oss har tagit på oss selen igen, andra kan fortfarande njuta av den fantastiska sommaren. I vilket fall som helst ser många fram emot en mycket ljusare höst och vinter när det gäller arbetsmarknaden.

1953 tjänade hon sin första slant på att hyra ut arbetskraft (har för mig att det var en femkronorssedel – det fanns sådana då). Eller, snarare, genom att vara skrivbyrå. Det var så hela bemanningsbranschen började. Nästan. Det var  i alla fall hon som blev hjälten.

Verkar som att det är lite svårt att fatta för både oss själva och andra runtomkring oss ibland. Bara för att tekniken gör det möjligt förväntas vi kolla mejlen morgon, middag, kväll, tänka ut nya lösningar och vara ständigt tillgängliga på mobilen. Blir ju inte mycket till vila och nöje då inte och det är ju det semestern är till för.

Om folk har svårt att fatta kan man använda Outlook. Där kan man ställa in diverse händelser beroende på vad som kommer in. Autosvar kan styras beroende på vem som skickat, ord som finns i mejlet och diverse annat.

Arbetsgivare vill inte ha ungdomar, invandrare, småbarnsföräldrar, de över 55 eller rörelsehindrade. Vem ska då jobba? En liten sportig skara män mellan 45 och 55 som är födda och uppvuxna i Sverige?

Det är inte första gången, men mycket väl den sista, som jag bryter upp från en tillvaro och söker mig någon annanstans. Jag höll på att fastna i en återvändsgränd, i ett ekorrhjul, och det gjorde mig inget gott. Så jag bestämde mig för att göra en nystart - igen!

Jag vill hem, till Norrland. Jag har försökt detta tidigare, utan framgång. det verkar som om arbetsgivare inte gillar att anställa på distans, de frågar alltid när jag skall flytta upp. Jag trodde att man först fixar jobb, sen flyttar man ...

Men nu gör jag som de vill, jag flyttar på spekulation och jag är inte rädd, jag vet att jag kommer att landa på fötterna, och nu gör jag det på hemmaplan, där jag uppenbarligen hör hemma.

Det är en fråga om livskvalitet!!

hej ännu en ny dag

Arbetsmarknadens situation kan liknas vid ett svältande Afrika. Arbetsgivarna är de hjälporganisationer som delar ut mat och du är den svältande, desperata människan som försöker nå fram till din del av maten. Du är en bland många lika desperata människor som knuffas och som också vill nå fram.
Du måste komma fram, du måste få ett jobb. Vilken är då din strategi? Hur kan du sticka ut? Hur kan du nå ut?

För tre år sedan kunde kandidater sitta på arbetsintervjuer, med armarna i kors och kunde utstråla en ”What´s in it for me bitch?” attityd. Det fanns gott om jobb och arbetsgivarna skrek efter starka kandidater som var tillgängliga. Men sedan skedde något. Arbetsmarknaden kraschade och de kaxiga kandidaterna förvandlades till desperata och hopplösa människor som började tigga efter arbete.
Företag som behöver nå ut till sina kunder gör en strategi. De planerar vad de ska förmedla, hur de ska förmedla och hur de ska nå ut till målgruppen. Det är en självklarhet. Detsamma borde vara en självklarhet för dig som kandidat. Du vill nå ut till företag, du vill marknadsföra dig som bra kandidat. Men, vilken är din strategi?
Här kommer en kort checklista som kan vara behjälplig:
• Företagen säger ”Vi måste ut i de socialamedierna och synas!”. Du som kandidat ska göra detsamma. Ut och mingla i Arbetslivet 2.0, skaffa en bra profil på Facebook, Linkd och Twitter. Följ företagen. Se hur det går för dem. Uppdatera dig om branschens utveckling och när tillfälle ges; Attackera genom att kontakta dem.
• Skaffa dig en jobbcoach. Det är gratis och det är effektivt. Du får hjälp med CV, hjälp med att hitta arbetsgivare och bra support på en väg som man annars riskerar att få gå ensam.
• Har du eget företag? Skaffa en företagsprofil på Facebook, Shortcut.nu och Newsdesk. • Gå på gratis seminarier, samla på dig visitkort, hör av dig till dessa och behåll kontakten. Företag som vill rekrytera vill gärna spara under processen. Att slippa anlita rekryteringsföretag utan i stället ta in kandidater via kontakter är ett företags drömscenario.
• Hör av dig till olika företag och fråga hur deras rekryteringsplaner ser ut för 2010. Vad är det för tjänster som kan vara intressanta? Berätta om din bakgrund och fråga om det är något som kan vara intressant. • … och som sist men inte minst. Lägg upp ditt CV på olika sajter, uppdatera ofta, exempelvis med en veckas mellanrum. De CV:n som uppdateras senast, hamnar överst.

En karriär, speciellt i början, kräver tid, kräver energi, kräver hela dig. Man kan inte vara överallt och tillfredställa alla. Du kan inte skapa tid, du kan bara fördela den. För att ge tid åt karriären så behöver du plocka tid från någon annanstans. Till exempel från din familj.

För invandrarkillar och tjejer som vill satsa på karriären kan intensiva familjerelationer vara även till en nackdel. Man vågar inte flytta bort från familjen då man ska tillgodose familjens behov. Starka band skapar starka skuldkänslor som tar fokus från karriären. Man vågar inte flytta, man vågar inte vara otillgänglig, man vågar inte vara utom räckhåll -för familjen behöver dig.

Även om familjerelationen är lika starka hos svenskar så har man inte samma skyldighet till att ta hand om mammor/pappor/familj/släkt. Man kan ha viss distans till familjen utan att någon tar illa upp. Där har vi något att lära oss, att våga komma ifrån familjen utan att våra mammor ska bryta ihop, skrika i offerställning och självömkan.

Kan detta vara en av anledningarna till varför utländska killar och tjejer inte lyckas lika bra inom karriären?

Jag känner flera människor med utländskpåbrå, med energi, ambition som vill göra något stort, men de starka familjebanden håller dem tillbaka från att flytta, från att plugga, från att jobba mycket och göra det som är viktigt för dem själva. Oskrivna krafter och lagar säger att du ska ta hand om din familj. Att bryta mot dessa lagar, speciellt om du är en tjej, kan innebära att du framstår som en egocentrisk människa som inte älskar din familj.
Vad tror du? Hur kan du klippa av navelsträngen? Vad kan du göra för att få familjen att förstå din potential?