x

För tio år sedan höll Elizabeth Gummesson på att dö. Hon höll bokstavligen på att stressa livet ur sig.

x xx xx

- Jag tävlade hela tiden mot mig själv och övriga världen, säger hon.

 

 

För elva år sedan fick Elizabeth ont i magen. Så ont att hon tidvis fick gå dubbelvikt. Hon hade det så i ett år ungefär. Doktor var ingenting för henne att gå till, resonerade hon. En dag ramlade hon ihop och fick blixtopereras. Hon var väldigt illa däran men klarade sig med nöd och näppe.

Efter operationen träffade Elizabeth läkaren som förklarade för henne att hon haft en väldig tur. Hon hade varit några timmar från döden.

 

Sjukskriven = mer tid!

Han förklarade att det var nödvändigt att hon blev sjukskriven ett tag. Med bekymrad min undrade han vad hon hade tänkt göra för att förändra sitt liv.

- Aha, sjukskriven, tänkte jag, då får jag äntligen tid över att städa mitt förråd, säger Elizabeth.

I hennes värld var ”tid över” något man tryckte in saker att göra på.

Hon fick träna på att säga nej. Hon var tvungen att se över sin bekantskapskrets, vara noga med vem hon umgicks med. Hon sökte sig till de som var positiva, de som hon kunde vila i och hos – få energi av.

- Man måste ta hand om sig. Det kan jämföras med att få mögel i huset. Skrapar man bara på ytan så kommer det ju tillbaka.

Och det kom tillbaka.

Sex år senare var det dags igen, fast denna gången helt utan förvarning. Hon hamnade åter på sjukhus och var lika nära döden igen.

- Jag var då 36 år och detta hade redan hänt mig två gånger. Jag hade helt enkelt för höga krav och tävlade hela tiden mot mig själv och världen.

Livet varar inte för evigt

Hon beslöt sig för att göra allt annorlunda från och med där och då. Att bygga upp tryggheten i sig själv. Hon sade upp sig från sitt jobb till att börja med.

- Jag lovade mig själv att ägna mig åt något meningsfullt.

Hennes dröm har alltid varit att jobba med människor men aldrig kommit till skott riktigt förrän ganska sent i livet. Hon berättar att innan hon tog klivet ut i den läskiga verkligheten levde ett rätt inrutat och tryggt liv med rikskuponger, betald semester och julfester. Hon hade det ju bra. Varför skulle hon ändra på det?

- Vi själva är vår största begränsning. Livet varar verkligen inte för evigt. Jag bestämde mig för att jag skulle våga arbeta med människor. Att se hur någon utvecklas är ju jättespännande, ler Elizabeth.

Hon berättar om sitt kontrollbeteende och om hur det fullständigt bröt ner henne och tog bort glädjen. Hon kunde inte gå på en middag om hon inte visste var det var för människor som kom eller vilken klädstil som gällde.

- För att inte tala om maten. Det var himla skrämmande att få något på tallriken som man inte tyckte om. Det ville jag ju inte vara med om. I dag har jag släppt på kontrollen och tycker att det var spännande att inte veta vad man ska bli bjuden på eller vem det är som kommer. Men den inställningen händer det alltid oväntade saker.

Elisabeth poängterar att man måste jobba på att förändra sig själv.

- Personlig utveckling är en färskvara. Och man lär sig enbart av att träna.

 

Välj att se det positiva

Hon snackar om de höga kraven vi har på oss själva. Till exempel om du vill lägga om din kost, du vill äta lite sundare. Så ”råkar” du trycka i dig en semla en dag. Då klankar många ner på sig själva och tycker att de har varit så dåliga och sätter upp orimliga krav, till exempel som att enbart äta råkost i sex veckor

- Man kan inte gå omkring ett helt liv utan att göra fel, säger hon.

Ett kapitel i hennes bok ”Good enough” handlar om en kvinna som inte gillade oväntat besök. Enbart för att hon kanske inte hunnit att plocka bort på bordet, inte hunnit dammsuga, ta bort tvätthögen eller diska. Hon låtsades alltid att hon inte var hemma om någon kom och ringde på dörren oanmäld. Vad skulle de då tänka om henne? Hon hade till och med hittat en plats i sitt hus där det var omöjligt att se henne från något fönster. Där stod hon, rak som en fura i ryggen och gömde sig tills faran var över.

Det finns ju alltid folk som vill klanka ner på en. När det är nystädat så finns det alltid någon som ser det där hörnet du missat att torka eller kollar under mattan som du inte har damsugit under.

-  Fira i stället att det är fint runt om mattan, säger hon och ler.

 

Hon började att konfrontera sina rädslor. Göra saker som hon alltid varit rädd för innan. Det har inte alltid varit vardagsmat för henne att prata inför en grupp, tvärtom.

- Jag har alltid varit livrädd att prata inför människor. Jag var den som led när det var dags att presentera sig på föräldramötet i skolan.

Hon tyckte att hon alltid sa något fel eller var pinsam.

- Man måste ta sig en funderare på varför man vill vara bäst hela tiden.

Hon pratar om kontrollbehov, om beteenden och förhållningssätt. Stör man sig på någon så får man ändra på sitt förhållningssätt till honom eller henne. Det är vanligt och rätt bekvämt att skylla på alla andra när det blir problem.  ”Tänk om hon eller han skulle ändra på sig lite, då skulle allt bli mycket lättare”.

- Om man ändrar attityd så ändrar man även sitt sätt att leva, säger Elizabeth övertygande.

Ofta har vi höga förväntningar på andra som vi oftast inte uttrycker och blir dubbelt besvikna när det inte blir som vi vill.

Hon drar ett exempel om ett gift par där kvinnan blivit så dödligt trött på att tvätta sin mans kläder. Hon gick  och retade sig på att han aldrig hjälpte till. En dag, efter 22 år tillsammans, slutade hon att tvätta hans kläder. Hon sa ingenting, han sa ingenting. En dag såg hon att han gick omkring i badbyxor eftersom alla kalsongerna var smutsiga men de pratade fortfarande inte om det.

- Den här kvinnan var ju ute efter förståelse, uppskattning och ett samarbete framför allt.

Mitt råd till henne var att prata med honom i stället. Utan att vara arg. På ett normalt sätt, utan att skrika, tala om hur hon känner. Och att det var viktigt för henne att han hjälpte till.

- Uttryck dina förväntningar, det underlättar alltid, säger Elizabeth

 

Viktigt med gränser

Hon poängterar att gränser är viktigt. Att säga ifrån om du tycker att någon säger nåt elakt. Prata utifrån dig själv: ”Jag blev faktiskt ledsen”. ”Hur menar du nu”, är en bra grej att säga till människor som ger luddiga svar eller mumlar..

- Allt som oftast tänker man: ”jag skulle ju ha sagt så i stället” men replikerna kommer fortare ju mer man övar, lovar Elizabeth.

- Det handlar om att stärka dig själv, hitta din inre styrka. Bli modigare och våga testa nya saker. Och att vi vågar att misslyckas. Helt enkelt tänka att vi är good enough.

 

Av: Catrine Odell